jag tror på materialism och geografisk stabilitet, eller

nåt.

Sommarkompis!

(ehh, reklammeddelande igen...)

Vore grymt med sommarhangout åt fina Simon, det sista han vill e å bli inlåst på kattpensionat när vindarna viner och skogarna sjuder. Simon e hur snäll som helst och tycker om att klättra i träd och gå promenader och leka med bollar och lukta på blommorna och bli kliad på magen och massa andra bra kompisegenskaper. Hey - en sommarbuddy - vikket superspecialerbjudande!

hudslamsor, bråskbitar, blaming the victim

Den största hudvårdsprodukten i Indien innehåller bl a kvicksilver. Test efter test visar på att den ger bestående skador och är cancerogen. Vilken produkt det är? Hudblekningsmedel. Västerländska kedjor (tex Nivea) tillverkar produkterna och skapar pengar på kolonialt begär efter vithet. För att köpa produkterna i Väst behöver en gå till en "invandraraffär", de är inte tänkta att finnas för vita kunder vi ska inte uppleva hudfärg som något en behöver förhålla sig reflexivt till.*

Homi Babha analyserar kolonialt härmande utifrån “the desire for a reformed, recognizable Other, as a subject of difference that is almost the same but not quite.** Men om härmandet går över gränsen för vad kolonisatören ville, om det gör det omöjligt att särskilja vem som är koloniserad och vem som koloniserar, vad händer då med systemet som bygger så hårt på gränser? Genom att härmande (mimicry) både är en del av kolonialismen och förstör den inifrån, är allt plötsligt mycket komplexare än vi trodde, och det som var medlöpning är subversivt, härmning är motstånd. Enligt Babha.

Jag minns inte när jag började eller slutade, men att jag gjorde det genom hela mellanstadiet och en bit in på högstadiet: Jag låste badrumsdörren noggrannt - mamma fick förstås absolut inte veta - ställde mig framför spegeln, placerade pekfingret under nästippen, och tryckte uppåt. Ett snäpp i taget filosoferade jag över exakt var jag skulle ha velat stanna om jag fått välja. När jag var förbi det önskvärda började köphandeln med gud: jag offrar mitt utséende och du ger mig svenneskap. Det kom aldrig något svar.

Näsjobbens historia är en politisk berättelse om rasism och om härmning (subversivt eller ej). Praktiken utvecklades på Berlins Judar under förra sekelskiftets första decennier, många upplevde att näsan var ett fruktansvärt handikapp, att det var i den 'det' satt, att om bara den försvann... Kirurgen var 'före detta' Jude och de som inte hade pengar nog operarade han rabatterat, av medmänsklighet.*** Sander Gilman tar näsjobben som utgångpunkt för att fråga sig (retoriskt?) om det går att vara Jude och vit. Kan en bli vit genom härmning?

Texten jag börjar min dag med dissar Babhas tes om kolonialt härmande, med hudblekningen som exempel. Kritiken bygger på att härmning genom hudblekning är 1) konkret skadligt, farligt, knappast kan vara subversivt när det är så tydligt self mutilating. och 2) en strategi möjlig endast för en postkolonial elit. Det är inte bara hudvårdsprodukterna själva som kostar pengar, för ett lyckat härmande krävs dessutom visum och språkkunskaper.

Well, som diss vet jag inte, Babha snackar mer om instabilitet, ambivalens och mångtydigthet (om jag förstått något av vad han sagt) honom är det mer Butlerstuk på de bör läsas för det de är bra på menar jag, och inte är det massrörelser. Däremot är det viktigt för mig att använda alla möjligheter jag har till att lära mig läsa Babha (och Butler) med distans. Jag tycker att de är osunt spännande. Jag måste verkligen påminna mig själv om att inte teoretisera rasism i mellanrummet mellan mina erfarenheter och 'ren' vithet. Där kan jag inte hitta viktiga svar. Det är en rasistisk analysstrategi som missar majoritetens erfarenheter och osynliggör dem.

Jag minns hur blek min systerson var som nyfödd och hur jag hoppades att det skulle fortsätta så, hur jag sedan fick lära mig att pigmentet kommer först efter några dagar och hur jag nästan skällde ut syrran när hon 'dessutom' döpte honom 'utanför ramarna'. Som om hybriditet innebar samma för alla, härmning var en strategi möjlig för alla, och den som sa nej tack liksom aktivt valde detta 'postkoloniala tillstånd'.



*Maria do Mar Castro Varela & Nikita Dhawan Of Mimicry and (Wo)Man: Desiring Whiteness in Postcolonialism
**Homi Bhabha Of Mimicry and Man. The Ambivalence of Colonial Discourse
***Sander Gilman The Jewish Nose: Are Jews White? Or, The History of the Nose Job.

JAG FICK SÄTTA MATT!!
vi råvann.
schack e det mysigaste som finns.
vi hänger kvar i division 2.
JAG VANN.VANN.VANN.
schack e klara regler och good guys och bad guys och rättvisa och nya chanser och världen borde alltid va 64 rutor stor.

Studiecirkel: Utskick/Inbjudan

----------sprid gärna------------

Oftast diskuteras etnisk diskriminering och stereotyp representation av"invandrare" i media på sätt som tillåter förövarna att vara osynliga,omedvetna och utan ansvar. Rasism blir en fråga för de drabbade.

De senaste tio åren har analyser som synliggjort hur rasism angår "vita"människor börjat ta sig in i akademin och i liten skala även kommit tillSverige. Perspektivförskjutningen går ut på att utforska hur "vita"människor påverkas av rasism, och hur "vita" människor återskapar rasistiskastrukturer. När den här typen av frågor ställs, tex.

-Hur påverkas "vita" människors liv av att leva i ett rasistiskt samhälledär "vithet" ger cred och cash?'

-Hur håller "vita" människor "vita rum" "vita"?

kan den 'osynliga' normen börja granskas. Fokus sätts på de handlandeindividerna och analysen av rasismen placeras i ett samhälle där rasism angår alla.

Vill du också analysera utanför en rosaskimrande låtsasvärld fylld av såkallade objektiva antirasister 'utan ansvar'?

Hör av dig till: petraornstein[at]gmail.com

Skynda skynda, färdig på fredag.

Kisar med ögonen. Slirar över tangentbordet. Varje siffra berättar en egen historia. De där fem styckna som jag inte vet vad jag ska göra av, varifrån kommer de, vems liv berättar de om? Hets och jag räknar fel. Stress och jag kan inte koncentrera mig. Började hoten före eller efter barnet hade fötts? Det spelar ingen roll, hot är hot är inte våld. Inte nu inte idag. Bort med hoten. Siffror är vad de är, ettor och nollor, inget annat. Bankade han ditt huvud mot något? Ett eller noll? Ett eller noll?

För extremt för vems trevnad?

Det är inte rasism att [fyll i din favoritfördom]. Skulle så vara fallet, skulle man kunna klassa större delen av svenska folket som rasister, vilket naturligtvis vore helt vansinnigt.

Det finns förstås massa intressanta vinklingar kring enkäten om antisemitism och hur den tas emot. Jag väljer att utgå från en kommentar som jämförde resultaten med siffrorna som ficks ur Slagen dam: 'när det blir så här extremt underblåser det bara hat'. Detta, tror jag, är en av de vanligaste argumentationerna mot normkritik. Huvudlinjen är att när obekväma analyser riktas mot majoritetssamhället då har det frågats fel, måste det frågas på annat sätt: Vagare. Vänligare. Så att svaret blir bekvämare. Och majoriteten sluter upp, säger ifrån, bondar.

Vi tycker det är dags att sätta ner foten och sluta acceptera rasiststämpeln. Det är dags att vägra kallas rasist!

Det är inte en rättighet att slippa kallas antisemit, men i den makt det vita majoritetssamhället har ingår möjligheten att kunna avfärda generaliseringar, välja vilka ord som är relevanta, säga till den andre: You must think you are the queen of interpretation. När den som kallas antisemit görs till offer har maktanalysen vridits varvet runt och beteckningarna betecknar något annat än vi vill kännas vid. Möjligheten att behålla en rasistisk världsbild och samtidigt slippa stå för det kan istället analyseras som ett WASP-privilegium i en rasistisk värld.

Oantastlig, ty jag är ovetande. Tills de har hittat mig och läst upp anklagelsen vet jag intet och kan ikke dömas. Slut upp syster! Stå vid min sida broder! Oskyldiga i vår makt och härlighet, oss skall ingen kalla otillbörliga namn.

WASP: från eng. beteckning på gruppen vita, protestantiskt kristna.
Inklippta citat från sverigedemokraternas kampanjmaterial. Tack sidekick för tipset.
'You must think you are a queen of interpretation' ur No Mask av Grada Kilomba.

Vän eller fiende eller både och?

Jag råkade läsa utspel av lars lejonborg igår. Han lyfter tex hur lite cred skolans läroböcker ger till migranter. Han menar vidare att det är ganska självklart men samtidigt inte särskilt allmänt erkänt att Sverige är både ett in- och utvandringsland, och att detta är en viktig del av landets historia, inte minst ekonomiskt. Och så vill han ha nåt nytt museum.

Det är klart att Lars inte skriver för mig. Han skriver till 'de flesta svenskar' och han är tydlig med det, även om han inte tänker fatta det själv. Och hela sättet han glider mellan argumentationslinjerna, hur han använder begreppet invandrare som syftade det på... ja, på vem? På de som invandrat eller på de som rasifierats, vilka menar du egentligen Lasse?

Det är klart att det att vi hamnar ganska nära varandra just här inte handlar om gemensam kamp. Men när vi nu står här och stampar, med var sin fot någon helt annan stans, men också med varsin just där, på samma plats, går det att göra något av det?

Jag vill göra något av det. Jag vill skrika: Ge mina brorsor nya historieböcker Lasse, You can do it! Och jag hör hur du säger 'Invandrarnas bidrag till vår historia måste få ett större utrymme i undervisningen.' och jag kan inte missa hur lätt och smidigt du glider mellan dom (invandrarnas) och vi (vår historia) på sätt som jag helt enkelt aldrig kan göra, men jag tänker: Spela roll. Jag undrar: Hur gör en dom där samarbetena över alla gränser? Går det över huvud taget att samarbeta med folk som Lasse (asså nu ere ju valår, så kanske inte alls just nu, men när han sitter och suckar senare i höst då) som trivs alldeles utmärkt med rasistiska strategier, bara för att han väljer samma som jag i en liten fråga som råkar ligga mig extremt varmt om hjärtat...?

Tisdagsgnäll

Mjukvaran från helvetet. Statistik my ass. Det enda jag vill e å slira upp lite kallt stål i form av siffror i intet ont anande sexists/rasists nackgrop. Och here I am, i jävla datorsal, jävla stuck. Jävla stuck.stuck.stuck, kommer aldrig klara, har no.no. lust. Bitter!

Dessutom e jag bitter och asförbannad över att klass inte kan abstraheras bort och hållas på schysst strukturellt avstånd, jag känner mig lurad av mina universitetspoäng och av dom politiska teorierna, att jag måste påminnas om det bara för att jag åker tillbaka från dom lättsamma exilperioderna, att vi e lika fattiga (dysfunktionella heter det om en ska va riktigt korrekt med språket. hur förhålla sig till det ordet? vägra läskunnighet, kanske?) som vi varit dom senaste 15 åren och att det sätter sig i våra kroppar och i våra tystnader och i vår uppgivenhet och jag längtar alltid bort.bort.bort. fast det ofta är där jag vill vara. Jag vill att det ska va medicinkurer att läsa böcker. Bitter!!

Dessutom mer gnäll över att studentkåren här i stan liksom inte blev ett ställe för migranter, vi hängde där typ 2 år och nu ere över, nu ere bara personliga kontakter kvar å det e ju fint men ingen lokal, ingen mötesdag, ingen arvoderad tjänst, endast 'svennar' som hänger i köket, kopierar papper, skriver tidning, tar beslut och påverkar beslut. E jag paranoid? E jag bara underinformerad, felinformerad? E det 'slump'?
Vi hade nåt ett tag jag minns det absolut. Det va aldrig stabilt, det va aldrig i centrum, men det fanns och det va vårt ju...

Jag hoppas, men jag e bitter mens jag håller tummarna.

Åter i Uppsala.

Härifrån verkar jag inte komma så lätt. Medan jag väntar på nästa exilperiod är jag:

Målinriktad. Jag vill dra igång critical whiteness studiecirkel, och förbereda kurs på Cemus i höst. Vill du va med? Hör av dig. Vill du ha mjuka puckar, vill du kunna säga 'jag fattar inte vad du säger', eller 'men det va ju länge sen'? Snacka me nån annan. Vill du inte, kan du inte, men har koll på texter? Hör av dig.

Lugn. Du e dum? Jag går därifrån. Du e snäll? Jag e snäll. Jag har bråttom? Nej. Lita på mig.

Självklar. Så som jag varje nytt ögonblick erövrar den plats jag tar. Såsom jag för fan måste bli mindre jäkla självhatande homofobisk rasistisk antisemitisk elitistisk för att stå ut med mig och med dig, och dig och dig och dig och sluta drömma om människor jag föraktar.

Självgod. Självgodhet kan en inte få för mycket av. Du e också bäst.

Förkyld. Men inte länge till.